- Morran och tobias recensione
De må vara karikatyrer, men det hindrar dem inte från att svämma över av äkta känslor. Monica älskar sin son och han älskar henne. Det råder det ingen tvekan om. I takt med att det förflutna gör sig påmint får vi en inblick i varför de kommit att ty sig till varandra. Och senast i det skedet blir det uppenbart att Strindberg hade full koll på läget i sitt Drömspel - det ÄR synd om människan. För att hon är så liten, så osäker och så usel när det gäller att handskas med sig själv. Hur kan man annars förklara denna besynnerliga benägenhet att försöka klänga sig fast vid drömbilden av sig själv? Och denna blinda vilja att ge sig hän åt den skenbara trygghet som prylar ger? Starka scener
Det är ofrånkomligt att Rheborg & Gustafsson som skrivit texten tillsammans med manusförfattaren Stefan Wiik och regissören Mats Lindberg flera gånger gör sig skyldiga till att skapa scener som det gör ont att se. För att de är så osmakliga och groteska. Men samtidigt kommer jag inte ifrån känslan av att det är något i dem som träffar en nerv och att det är just därför de skaver.
Morran och tobias recensione
MORRAN & TOBIAS - SOM EN SKÄNK FRÅN OVAN
Nu har äntligen långfilmsversionen av succéhumorserien "Morran & Tobias" haft premiär och jag har med höga förväntningar varit och sett filmen på bio. Vad jag tyckte ska jag nu med denna filmrecension berätta. Men först ska jag berätta lite kort om handlingen. Efter en incident med en luftballongsbrännare råkar Morran (Johan Rheborg) och hennes son Tobias (Robert Gustafsson), två lite udda karaktärer på samhällets skuggsida, bränna ned det hus som varit deras hem i 34 år. Med en utbränd husvagn på släp fylld med sotigt bohag går flytten till det nya hem som de tilldelats av kommunen. Samtidigt som Morran ser chansen att ge henne och Tobias en möjlighet att starta om på nytt, så har Tobias mängder av kreativa idéer om hur han ska förbättra huset - med allt från högtryckstvätt till kulspruta. Men det är något med det nya hemmet som känns bekant, och genom en rad slumpartade händelser tvingas den skeva duon en gång för alla ta itu med det förflutna.
Det återfinns riktigt roliga stunder i Morran och Tobias – speciellt när Tobias förklarar varför han skapar ett jesusbarn av deg – men det är för långt mellan skratten. Pajashumorn eskalerar periodvis och det blir kaoshumor på speed när saker förstörs hit och dit. Dråpliga situationer uppstår på löpande band, men många skratt går förlorade när det ständigt drivs om samma saker. Ibland fungerar det men oftast blir det för mycket och nästan osmakligt. Vidare bygger filmen mycket på sina två ledande herrar, Robert Gustafsson och Johan Rheborg. Störst intryck gör Gustafsson som verkligen glänser. Han spelar Tobias med sådan självklar pondus att det är svårt att inte imponeras. Även om filmens mål främst är att tänja på smilbanden lyckas Gustafsson också förmedla en tragisk ton. Speciellt i filmens slutskede när ett moln av ångest läggs över berättelsen. Jag gillar denna tonskiftning, även om det ganska radikalt bryter mot filmens annars mer gladlynta stämning. LÄS OCKSÅ: 5 sköna komedier du förmodligen inte har sett
För att summera det hela tycker jag det är synd att Morran och Tobias visas på vita duken.
Första gången jag mötte "Morran och Tobias" blev jag förfärad, och lite tvehågsen till hur jag egentligen skulle känna inför Johan Rheborgs utspökade buskispattar. Sen såg jag ändå hela webbserien och blev i stället förälskad i den kolsvarta kombon av tant och tragik. Faktiskt var det svärtan mer än garven som satte sig. Förnimmelsen av Morrans överlevnadsstrategier och ovillkorliga kärlek. Men också den vagt ångestladdade igenkänningen. Som underhållning är det en oerhört skör balans, som man sköter mästerligt i tv-serien, och något sämre nu i filmen. LÄS MER: "Masterminds" – en väldigt söt komedi
Som en förvriden sagovärld
Lite känns det som att man försöker flörta med en publik bortom "Morran och Tobias"-fansen genom att vrida upp crazyfaktorn till actionnivå. Men jag faller inte för en elstötsplågad Morran i jokersmink eller bortblåst av en högtryckstvätt. Det blir för mycket, och för elakt. De vänligare absurditeterna fungerar bättre, som när Tobias bakar ett anatomiskt detaljerat Jesusbarn (även om det som mycket annat mest är en remake på en liknande episod från serien).
- Filmrecension av Morran och Tobias som en skänk från ovan
- Föra över
- Filmrecension: Sveriges bästa komiker i sällsamt tragisk komedi | Kultur och nöje | svenska.yle.fi
- Morran och tobias recension 4
- Morran och tobias recension of the book
- Morran och tobias recensions
- Senaste nytt från Polisen i Göteborg i Västra Götalands Län – händelser & brott
En av årets mest efterlängtade komedier har tyvärr fallit platt hos många kritiker. Som ett stort fan av originalserien blev jag tyvärr rätt besviken på "Morran & Tobias – som en skänk från ovan", vilket jag också uttryckte i min recension av filmen. Betyget landade på 2 av 5, och med det trodde jag att jag skulle ligga i underkant bland svenska kritiker, men nu visar det sig att inte särskilt många andra heller verkar ha gillat vad de såg. Här är utdrag ur några tidningarnas recensioner:
- Om fanbasen fortfarande är med på tåget finns det en risk att även flera ur den kastar in handduken här. - Runt omkring mig i salong hörs kvävda skratt, medan jag vrider mig som en mask av obehag. Jag letar och letar – alltmer desperat – men hittar ingenting som är roligt i berättelsen om trasiga Morran och hennes odräglige son Tobias. - Det är svårt att finna ord för hur dåligt det är. - Publiken ska gå från biografen "mörbultade, sönderslagna och utmattade" är det tänkt. Men jag lämnar bion förbannad, missmodig och ja faktiskt: kränkt.
Det behövs ingen djuplodande bakgrundshistoria för att vi ska få skratta och det finns en tragisk historia i grund och botten. De båda tragiska karaktärerna och deras dysfunktionella mor och son relation räcker gott och väl att bygga en film på. För oss som känner till bakgrunden som ger tyngd åt serien så räcker bara den lilla detaljen för att göra humorn mer nyanserad av en svag svärta. Det låg nämligen till så att Robert Gustafsson och Johan Rheborg (forna kollegor i Kilinggänget) som inte har arbetat ihop på många år ville göra det igen. Det var Robert som drog upp det hela. Därefter så har Robert sett en massa gamla nergångna hus som det trots allt ser ut som att det bor någon i. Idén kläcktes i Roberts huvud att de måste utforska vilken typ av människor som lever i sådana hus. På den vägen började spånandet som sedan gav upphov till karaktärerna Morran och Tobias. Så började det alltså. Man behöver därför inte så mycket djuplodande dramatik för att få skratta. Det räcker med hederlig gammal igenkänningshumor.
Johan Rheborg (Morran) och Robert Gustafsson (Tobias) gör bra ifrån sig. Efter en brandolycka blir den ständigt kacklande Morran (Johan Rheborg) och prylgalningen Tobias (Robert Gustafsson) tvungna att lämna sitt kråkbo. I väntan på försäkringspengar och ett nytt hem får de tillgång till ett temporärt boende där de kan fortsätta med sina udda upptåg. Dock har de två svårt att trivas med det nya och i husets mörkaste vrår lurar en hemlighet som kommer att vända upp och ner på tillvaron. Morran och Tobias baseras på TV-serien med samma namn. Personligen har jag inte sett serien men vad jag förstår var den omåttligt populär när den sändes. Hur som helst, när eftertexterna ruller känns det som att Morran och Tobias hade gjort bäst i att stanna i TV-rutan. Fördelen med en TV-sketch är att manusförfattarna kan plocka fram det bästa materialet och ständigt underhålla tittaren i tio minuters tid. När samma uppdrag gäller i långfilmsform blir det en större utmaning. Just på den punkten misslyckas filmen.
Men framför allt så är filmen "Morran & Tobias - Som en skänk från ovan"en studie i tekniken att kunna lära sig att andas mellan skratten. Skratten blir nämligen långa och återkommande. Jag fick vad jag förväntade mig och är nöjd. En stark humortrea av fem möjliga får filmen i betyg av mig.
- Ränna i tågvirke
- Klippa rostfrei plåt
- Big brother premiär 2010 relatif